Dag 2 – Det bästa/sämsta med min(a) häst(ar)

Det allra bästa med Tarragona är att jag kan lita på henne. När hon rusar mot hinder vet jag att hon kommer sakta ner när vi väl är över och jag kan lugnt sitta upp utan sadel och rida i e och en halv timme utan att glida runt som om jag sitter på tvål, jag är säker med henne helt enkelt, och hon upphör aldrig att förvåna mig.
Det sämsta är lite svårare...
Men det är nog att många andra uppfattar henne som en sur och grinig tant som bits när man kommer med sadeln, vilket inte är sant om man behandlar henne rätt (Vilket jag inte säger att jag gör, men jag tolererar inte att hon biter mig) Jag skulle vilja att alla vet hur hon kan vara <3

Det jag föll för allra först hos Dalton är hans starka personlighet. Man märker så lätt om han är glad, sur, trött, nyfiken eller busig och han låter mig alltid veta det.
Om han ät glad låter han mig snällt sätta på grimman och följer mig med spetsade öron, sen pnar han på i ganska bra fart och försöker göra rätt på alla sätt.
Han han sur så faller han tillbaka i gamla spår, vägrar stå stilla, vägrar gå framåt och försöker hela tiden trampa eller bita mig.
Det kan vara både bra och dåligt, därför är det också det sämsta hos honom, men mest bra.
Dessutom är han lika lugn som Tarra, jag kan utan att tveka stå på hans rygg (Om mamma håller han)

Bild 1: sur Dalton
Bild 2: glad Dalton

//Annie (L)