Oj, den här var väldigt svår....
Jag har hundramiljoner minnen med Tarragona, alla lika bra men den som toppar listan just nu är den sista kvällen på Fenix sommaren 2010:
Den kvällen kallas numera emokvällen och den började i stora drag med att jag bröt ihop i vår stuga och grät och grät och då började
alla andra i stugan och gråta och dem som kom in i vår stuga började också gråta tills vi kanske satt elva pers och storbölade det lät ungefär såhär:
"Hej, vad gör all... Buhäääääää"
När vi suttit så i kanske en timme bestämde vi oss för att gå till våra hästar och jag vill bara tillägga att Tarra inte är särskilt glad i hagen, hon vänder ofta rumpan till en och vänder öronen bakåt och denna kvällen var inte något stort undantag, hon gick några steg bort från mig och jag satt själv och hulkade fram hur mycket jag älskade henne.
Sedan fick alla ponnyer spelet och började rusa runt och dampa och jag blev livrädd att dem skulle springa över mig så jag sprang tillbaka och Tarra följde efter (!) och började sparka mot alla hästar som sprang och jag vet att hon bara gjorde det för att hon är en riktigt liten bitch mot alla fyrfotade djur men efter rycket stannade hon hos mig
hela kvällen och var hur gullig och mysig som helst, jag glömmer hur tillgiven hon blev till mig den kvällen, och dagen efter på uppvisningen tog vi oss runt hopplagets bana felfritt och slutade trea :D Bästa minnet med min ängel <3
Daltons minne är också svårt, men det är en scen som är etsad i mitt huvud.
Det var allra första gången jag hade Dalton helt själv utan att hans ägare var med och jag har ridit honom kanske 6 gånger och jag hade aldrig varit på Hösa innan, och kände typ ingen så jag var nervös.
Men väl där träffade jag Ebba, en i min parallellklass, och vi bestämde att hon skulle ta med mig ut på en runda.
Jag glömmer aldrig den uteritten.
Det var strålande solsken, och vi skrittade på skogsstig omgiven av träd och fågelsång och Dalton var ny, spännande och annorlunda för mig.
Det hände egentligen inget på den ritten och jag red Dalton helt fel, men det var första gången jag visste att han skulle betyda mycket för mig en dag <3
//Annie (L)
